Gospel och glädje hör ihop. Det är ett skönt gung, gemenskap och lovsång. Det engelska ordet gospel betyder evangelium som i sin tur betyder glatt budskap, och det är i grund och botten en kyrklig musikstil. Man behöver inte vara kyrkligt troende för att sjunga gospel idag, utan alla är välkomna så länge man är go och glad och har ett intresse för att sjunga i kör.
Musikstilen kommer från USA och utvecklades ur församlingar där det var mestadels afroamerikanska medlemmar. Ca 4 miljoner människor togs som slavar under de 200 år som USA använde sig utav slavar, och dessa människor blev förtryckta och fick inte fritt utöva sin egen religion eller sina seder. För att hjälpa slavarna ville de vita kristna dem och det skedde även med tvång. På fälten lärde sig slavarna de kristna sångerna och de anammade det kristna budskapet om ett evigt liv efter döden. Detta fyllde dem med hopp och förtröstan och efter den hårda arbetsdagen fortsatte ofta sjungandet i baracker och rum. Nya sånger uppstod och afrikanska rytmer och musik blandades med kristna texter och budskap. Det som senare skulle komma att kallas Negro Spirituals hade uppstått.
Från början var det ganska enkla sånger med tydlig rytm och med “call and response”. Detta innebär att en försångare leder sången och att de andra svarar upp. “Go tell iton the mountain” är ett exempel på klassisk call and response. Spirituals kom att utgöra grundstenen inom amerikansk musik och har tagits upp av vita människor världen över. Jazz, blues, soul, rap och även rock har sina tidiga rötter i spirituals. Gospelmusiken utvecklades också ur dessa spirituals och spred sig via kyrkor och församlingar. Gospel var mindre improviserad, hade fasta tonskalor och en enda person som komponerade hela sången vanligtvis. Inte en hel grupp som ute på fälten eller i barackerna.
Gospel tog fart på riktigt när Thomas A Dorsey, 1899 – 1993, en före detta bluesmusiker började resa runt och spela och sjunga sina sånger. Han kombinerade blues med gospel och turnerade runt med en kör som sjöng gospelblues.
Detta anammades och spriddes mer och mer.
En av de riktigt stora gospelprofilern är Mahalia Jackson, 1911 – 1972, som redan som 21-åring var leadsinger för en av de största körerna i Chicago. Hon sjöng blues med gospeltexter för att hon tyckte att gospeltexterna var mer hoppfulla och glädjefyllda än de sorgsna och ibland rent deprimerade bluestexterna.
Idag finns i huvudsak två stora stilar inom gospel. Den första är traditionell gospel med sånger som Oh, happy day och den andra stilen är contemporary gospel. Där kan man finna inslag av rap och samplingar av vad som är modernt för stunden, så contemporary gospel speglar speglar och inspireras av det moderna musiksamhället. Skämtsamt som om kyrkan möter Billboardlistan.
Gospel är som sagt en gemenskap och medlemmar i en församling brukar fira saker tillsammans. Födelsedagar eller händelser delas och uppskattas och varför då inte beställa en gospelinspirerad tårtdekoration till körens avslutningsfest för terminen? Garanterat uppskattat.
Det kan vara klurigt att veta exakt vilken musik man bör spela på en fest. Att börja med något allt för snabbt kan förstöra stämningen men att samtidigt inte få fart på festen kan också vara farligt. Allt handlar om att ha koll på vilken publik man spelar för, vilken sorts fest det är och när tanken är att eventet bör avslutas. På så sätt kan man planera musikvalen, oavsett om man är professionell DJ eller helt enkelt bara har fått ansvaret för musiken under kvällen. I den här artikeln ger vi dig några handfasta tips kring vad man bör tänka på.
Om man ansvarar för musiken vid ett event eller fest så bör man först fundera på vilka som kommer att delta under kvällen, det vill säga vad man har för publik. Det kan handla om åldersgrupp eller om man firar något speciellt. Är man ansvarig för musiken vid exempelvis en Studentskiva så kan det vara blandad publik, med både familj, släkt samt vänner och det är samtidigt ett event där gästerna både vill kunna socialisera men personen som tar studenten antagligen vill dansa loss. Framförallt så är det ett event där flera olika åldrar möts, vilket är mycket viktigt att man tar i beaktning. Att satsa på en spellista som är ganska blandad kan vara en bra ide men också med musik som folk kan sitta ner och äta och prata till, då det också är ett socialt event.
Om man känner sig osäker kring vad en annan åldersgrupp en sin egen gillar att lyssna på för musik så är ett tips att helt enkelt plocka upp telefonen och slå en pling till någon annan som kan svara på den frågan. Kanske kan man ringa sina mor- och farföräldrar för att få lite hjälp på traven. Eller kanske så behöver man ringa sitt gudbarn och fråga om råd kring vad en 15+åring gillar att lyssna på.
Att skapa en oförglömlig låtsekvens är vad vilken professionell DJ strävar efter och kan oftast arbeta med sekvensen i flera månader. När man ska skapa en perfekt party-spellista med rätt musik så bör man också fundera på sekvensen så att det inte blir allt för hoppigt mellan de olika låtarna. Varje låt skall ledas in på nästa låt utan att publiken egentligen känner att låten tagit slut och att en ny börjat. Lyckas man med detta så har man prickat rätt.
Fundera också på vilket resultat man strävar efter med festen eller eventet. Kvällen kanske skall avslutas med ett packat dansgolv där man nästintill måste kasta ut sina gäster eftersom de inte vill lämna för att musiken är så pass bra. Eller så kanske det är ett mer socialt och organiserat event där folk minglar och äter under festens gång. Kom ihåg att musik framkallar olika känslor och humör, så att ha koll på vad resultatet med eventet skall vara är mycket viktigt.
Att använda smink i ett rocksammanhang var långt ifrån nytt när Kiss dök upp på New York-scenen några år in på 1970-talet. Konkurrensen bland band och artister var hård, vilket krävde visuella metoder för att skilja sig från mängden. Bandet Kiss var dock annorlunda. Medlemmarna lyckades arbeta fram ett koncept likt ett rollspel, där de var och en spelade en viss karaktär. Det här gjorde sammanhanget lite mer spännande, vilket gav Kiss uppmärksamhet. Säkerligen baserades ansiktsmålningen på en primer, vilket gör att sminket fäster bättre, innan dess att den vita och den svarta kulören applicerades.
Bandet började som Wicked Lester innan de bytte namn till Kiss. Deras första spelning i New York ägde rum i januari 1973 och publiken bestod vid detta tillfälle av tre personer! Bandet lyckades dock arbeta sig vidare från den nivån och drog till sig ett visst intresse bland skivbolagsfolk. Det blev ett skivkontrakt med Casablanca Records och första skivan började spelas in i oktober 1973, för att sedan ges ut året därefter. Det skulle dock dröja några år för bandet att nå rockstjärnestatus. Det var inte förrän den första live-skivan, Alive, släpptes 1975 som försäljningen kom igång på allvar. På något sätt kom låtarna mer till sin rätt när de spelades live, något som förvisso även gäller många andra rockartister.
Studioplattorna hade dittills inte varit några kioskvältare, något som både bandet och dess skivbolag naturligtvis ville ändra på. I och med samarbetet med producenten Bob Ezrin förändrades allt. Ezrin hade tidigare arbetat med artister som Alice Cooper och skulle visa sig vara en riktig räddare för Kiss. Skivan “Destroyer” som kom ut i mars 1976 hade ett mycket mer polerat sound än de tidigare skivorna; ljudkvaliteten var mycket bättre och låtar som “Detroit rock city” och balladen “Beth” såg till att skivförsäljningen ökade rejält. Kiss fortsatte sin popularitetsbana med fler lyckade skivsläpp och de blev 1977 utnämnda till amerikas populäraste rockband.
Eftersom bandet Kiss nu var så stort (enbart skivförsäljningen drog in närmare 18 miljoner Dollar på tre år) fanns det en marknad för Kiss-prylar. T-shirts, flipperspel, figurer och mycket annat sålde som smör. Samtidigt involverades medlemmarna i nya projekt, bland annat som fyra separata soloskivor samt inspelning av en film vid namn “Kiss meets the phantom of the park”. Bråk inom bandet gjorde att originaltrummisen Peter Criss slutligen sade upp sig. De sista skivorna där Kiss-medlemmarna sminkade sig (deras comeback inte medräknad) var “Unmasked” (1980), konceptskivan “The Elder” (1981) samt Creatures of the night” (1982).
Den första gången som allmänheten fick se Kiss utan smink var i samband med musikvideon till låten “Lick it up”, från LP:n med samma namn. Bandet ansåg att det var dags att göra en förändring och att dagarna med smink var över. I alla fall för ett antal år framåt!